American Impressionist Painter, 1849-1916 American painter and printmaker. He received his early training in Indianapolis from the portrait painter Barton S. Hays (1826-75). In 1869 he went to New York to study at the National Academy of Design where he exhibited in 1871. That year he joined his family in St Louis, where John Mulvaney (1844-1906) encouraged him to study in Munich. With the support of several local patrons, enabling him to live abroad for the next six years, Chase entered the Kenigliche Akademie in Munich in 1872. Among his teachers were Alexander von Wagner (1838-1919), Karl Theodor von Piloty and Wilhelm von Diez (1839-1907). Chase also admired the work of Wilhelm Leibl. The school emphasized bravura brushwork, a technique that became integral to Chase's style, favoured a dark palette and encouraged the study of Old Master painters, particularly Diego Velezquez and Frans Hals. Among Chase's friends in Munich were the American artists Walter Shirlaw, J. Frank Currier and Frederick Dielman (1847-1935)  Related Paintings of William Merritt Chase :. | In the Studio | Landscape | Still Life Brass and Glass Date | Lilliputian Boat Lake | Still life |
Related Artists:
pehr hillestrom
Pehr Hilleström (1732-1816) var en svensk målare och vävare, professor vid Konstakademiens läroverk från 1794 och dess direktör från 1810. I unga år var han en av Sveriges främsta gobelängvävare men övergick sedan till måleri. Han är mest känd för sina vardagsskildringar av sin tids levnadssätt. Han målade pigor och tjänstefolk som arbetar, överklassen i de fina salarna, enkelt folk i stugorna och bilder från olika bruksmiljöer. Genom det räknas han som den största skildraren av den gustavianska samtiden. Pehr Hilleström är far till konstnären Carl Petter Hilleström och farfars farfars far till Gustaf Hilleström. Pehr Hilleström föddes i 1732 Väddö, Roslagen, troligtvis den 18 november. Han växte upp under fattiga omständigheter på Väddö prästgård vid sin farbror som var kyrkoherde där. Han var son till en militär och äldst i en syskonskara på 12 barn. Hans far råkade redan 1719 i rysk fångenskap men hade 1723 lyckats återvända till Sverige och då tagit sin tillflykt till brodern på Väddö. 1743 flyttade familjen Hilleström från Roslagen till Stockholm, där Pehr, 10 år gammal, sattes i lära hos tapet- och landskapsmålaren Johan Philip Korn (1727-1796) samt mellan åren 1744-1747 även hos den invandrade tyske solfjädermålaren Christian Fehmer. Utöver detta fick han även undervisning vid kungliga ritareakademin där Guillaume Thomas Taraval (1701-1750) och Jean Eric Rehn (1717-1793) var läromästare. Efter inrådan från Carl Hårleman sattes Hilleström 1745 i lära hos Jean Louis Duru (-1753). Duru var hautelissevävare och hade kallats till Sverige för att göra textila utsmyckningen av Stockholms slott. Tanken var att Hilleström skulle utbildas till Durus medhjälpare. 1749 visade Hilleström upp ett första läroprov som visades upp för deputationen som gillade det så mycket så att han fick en belöning på 180 daler kopparmynt. När Duru dog i slutet av 1753 så fick Hilleström fullborda den påbörjade kappan för tronhimmelen i det kungliga audiensrummet. Han var då så skicklig att det knappt kunde märkas någon skillnad mellan hans och hans lärares arbete. Lönen var blygsam men vid 1756 års riksdag fick han samma årslön som Duru hade haft, och han fick en beställning på ett vävt porträtt av Hårleman utfört i hautelisse. Åren 1757-58 var Hilleström på en längre och för tidens konstnärer sedvanlig studieresa till utlandet. Färden gick till Paris, Belgien och Holland, bland annat med en vidareutbildning i gobelängteknikerna som mål. I Paris blir Hilleström erbjuden att studera måleri i François Bouchers atelj??, men störst intryck tog han där av genre- och stillebenmålaren Jean-Baptiste-Sim??on Chardin, som undervisade honom vid franska målarakademien. Väl hemma i Stockholm fortsatte han visserligen att göra tapeter, mattor, stolsöverdrag och dylikt för hovet. Men så småningom fylldes slottet behov av vävnader samtidigt som Hilleström fortsatte studera måleri.
Pieter Boel
(1626-1674) was a Flemish Baroque painter who specialised in lavish still lifes. Boel was born in Antwerp. He probably went to Italy in 1650. In 1668, he worked for Charles Le Brun (1619-1690) in his first tapestry making studio. According to Arnold Houbraken, whose source was his picture in Cornelis de Bie's book Het Gulden Cabinet, he specialized in painting animals. He died in Paris.
Percy Gray
1869-1952 was an American painter. Gray was born into a San Francisco family endowed with a broad literary and artistic background. He studied under Arthur Frank Mathews at the San Francisco School of Design and later under William Merritt Chase. While he had some early Impressionistic tendencies, his primary expression was under the Tonalism Mathews had brought back from Paris. He is known for his extraction of beauty from the Northern California landscape. Alexander Gray, Percy's father, was born in England, but found his way to a successful insurance business in San Francisco. As the byproduct of a childhood illness, Percy realized he had talents in art. From 1886 to 1888 he attended the California School of Design, then led by Mathews. From there he went on to become a newspaper illustrator, obtaining a job with the New York Journal. In New York he also studied at the Art Students League. He was dispatched from New York to cover the 1906 San Francisco earthquake, but decided to remain in his native city where he would then take up his painting career. Gray's first pieces, headland seascapes, were exhibited in 1907; soon thereafter he addressed in watercolor eucalyptus groves and fields of California wildflowers. These subjects would become signatures of his work. Originally Gray's works were oils; however, he eventually developed an allergy to oil paints, and therefore switched to using watercolors as his primary medium. [1] From early on the critics marvelled at his ability to infuse realistic depictions of nature with a mystical and poetic quality. He was clearly applying the precepts of his mentor William Merritt Chase in exaggeration of light and color. From 1912 to 1923 Gray lived in Burlingame, California about twenty miles south of San Francisco, while keeping his studio in the city itself. At the 1915 Panama-Pacific International Exposition he won a bronze medal for his watercolor Out of the Desert, Oregon. Having been a bachelor for 53 years, Gray surprised his friends by marrying. He and his bride moved to the Bonificio Adobe in Monterey, where seascapes and cypress dominated his later works.